Mördaren och pedofilen Trynkiewicz på fri fot

I dagarna släpptes seriemördaren Mariusz Trynkiewicz ut ur fängelset efter att ha avtjänat ett 25-årigt fängelsestraff för mord på fyra pojkar. Det var mycket brutala mord som upprörde allmänheten i Polen. 1939 dömdes han till döden för morden. Dödsstrafet omvandlades sedermera till livstids fängelse, som i sin tur förvandlades till ett tidsbestämt straff på 25 år. 

Han hade lockat pojkarna till sin lägenhet och där förgripit sig på dem och sedan mördat dem på ett mycket upprrande sätt. Enligt polska Wikipedia
Ska man tro polska medier har det inte gjorts mycket för att återanpassa honom till ett liv i dagens samhälle. Själv har han förklarat i en intervju att han tror att han kommer att begå samma brott igen, att han inte kan hejda sina impulser. Är det den gamla vanliga historien, att en sjuk människa är medveten om sin sjukdom och vill att samhället ska hjälpa honom, men att det är svårt att få fram nödvändiga resurser.

Enligt sinnesundersökningen led han av algolagni, som innebär att man behöver smärta för att uppnå sexuell tillfredsställelse. Man talar om passiv algolagni, eller masochism om man själv vill känna smärta och aktiv algolagni eller sadism, om man vill tillfoga partnern/offret smärta. Men rätten fann att han vid de tillfällen då han begick handlingarna, var han tillräknelig. det krävs  ingen större intellektuell kapacitet för att inse att skälet var att man ville kunna hänga honom. Men i ett kulturland kan man inte gärna hänga mentalsjuka personer. Den som ska avrättas ska vara frisk.

I medierna har de spekulerats mycket över vad som kommer att hända när Trynkiewicz nu är på fri fot. Kommer han att utföra fler mord? Kommer någon att försöka hämnas och ta livet av honom? 

Myndigheterna tar det säkra för det osäkra och håller honom under bevakning, till höga kostnader. TV visade här om dagen ett inslag med en närstående till ett av offren som frågade sig "Varför ska han ha skydd, när ingen skyddade våra barn?"

Man skulle ju vänta sig att kyrkan skulle upphäva sin röst och påpeka att det är kristligt att förlåta och att "hämnden är min, säger herren", men prästerna har lyst med sin frånvaro. Inga svarta klänningar så långt TV-ögat nått! Jag tycker att de åtminstone kunde försöka göra skäl för kollekten…

Det jag frågar mig är om man kan föhindra sådana här brott. Gjorde hans roll som idrottslärare det lättare för honom att komma i kontakt med presumtiva offer och leva ut sina drifter? Skulle man kunna upptäcka riskabla tendenser i en människas personlighet i tid? Skulle en allmän screening hjälpa? Jag vet inte. Vad man kan säga är att man måste beundra alla de som kan ta hand om problembarn på ett så tidigt stadium som möjligt.

Slutfrågan får bli: Vad är verkligen brott och vad är sjukdom. Är alla brott egentligen sjukdom? Blir någon bättre av att sitta i fängelse? Finns det något bättre än fängelse? Orkar samhället med det?