Europaparlamentsvalet är inte kattskit.

Den 25 maj är det val till europaparlamentet igen, men det märks ingen större valkampanj i medierna, vare sig i Sverige eller andra EU-länder som jag har koll på. 

Det här har alltid förvånat mig, för såvitt jag förstår är det väldigt viktigt vilka vi skickar till Bryssel och Strasbourg. För det första kan EU-parlamentet rösta fram lagar som Sverige kanske måste följa, för det andra kan det avsätta hela EU-kommissionen. Det har redan hänt en gång!

Som på 1800-talet i Sverige
Du minns väl historien. Svenska riksdagen hade inte mycket att säga till om 1809, den skulle bara bekräfta det som kungen redan hade bestäm, och han var faktiskt diktator. Men så småningom fick riksdagen mer och mer makt, genom att den kunde vägra att godkänna de regeringar kungen föreslog, och efter i stort sett 50 år hade Sverige redan en parlamentarisk demokrati.

Det verkar vara samma process EU är inne i – det kommer så småningom att bli en parlamentarisk demokrati, d.v.s. om vi väljare ser upp och inte låter EU-parlamentet bli en beteshage för gamla avdankade stridshingstar.

Hinner vi inte till det här valet, får vi koncentrera oss på nästa. Det gäller att gå in i partierna och försöka leta upp de personer som kan bli bra ombud för oss i bryssel. 

Det har alltid förvånat mig att många tar så lätt på saken. Det är ju inte så många som singlar slant om vilka de ska anställa i ett företag t.ex. Då anlitar man ofta experter för att försöka hitta rätt medarbetare. Egentligen är det lika svårt att få tag i bra politiker. Inte nog med att de ska kunna sitt jobb, de måste också klara mediernas granskning, och det kan bli tuff. Och är det någon man – vilka det nu är – vill ha bort, kan de alltid leta fram någon sexarbetare som politikern har köpt tjänster av eller någon han haft som hålldam – saker som kanske inte alls har något att göra med hur vederbörande klarar sitt politiska arbete.

Politiska extremister på båda kanterna har insett att det är relativt lätt att få in sina gubbar och gummor i EU-parlamentet, och därför är det viktigt att vi som inte är extremister tar valet på allvar och försöker rösta in de personer vi vill ha där.

Vi har en stor frihet att rösta på vem vi vill, och den friheten ska vi slå vakt om. På andra håll tvingas befolkningen med mer eller mindre våld avsätta regeringar som de vald efter mycket fuskartade val. 

Mördaren och pedofilen Trynkiewicz på fri fot

I dagarna släpptes seriemördaren Mariusz Trynkiewicz ut ur fängelset efter att ha avtjänat ett 25-årigt fängelsestraff för mord på fyra pojkar. Det var mycket brutala mord som upprörde allmänheten i Polen. 1939 dömdes han till döden för morden. Dödsstrafet omvandlades sedermera till livstids fängelse, som i sin tur förvandlades till ett tidsbestämt straff på 25 år. 

Han hade lockat pojkarna till sin lägenhet och där förgripit sig på dem och sedan mördat dem på ett mycket upprrande sätt. Enligt polska Wikipedia
Ska man tro polska medier har det inte gjorts mycket för att återanpassa honom till ett liv i dagens samhälle. Själv har han förklarat i en intervju att han tror att han kommer att begå samma brott igen, att han inte kan hejda sina impulser. Är det den gamla vanliga historien, att en sjuk människa är medveten om sin sjukdom och vill att samhället ska hjälpa honom, men att det är svårt att få fram nödvändiga resurser.

Enligt sinnesundersökningen led han av algolagni, som innebär att man behöver smärta för att uppnå sexuell tillfredsställelse. Man talar om passiv algolagni, eller masochism om man själv vill känna smärta och aktiv algolagni eller sadism, om man vill tillfoga partnern/offret smärta. Men rätten fann att han vid de tillfällen då han begick handlingarna, var han tillräknelig. det krävs  ingen större intellektuell kapacitet för att inse att skälet var att man ville kunna hänga honom. Men i ett kulturland kan man inte gärna hänga mentalsjuka personer. Den som ska avrättas ska vara frisk.

I medierna har de spekulerats mycket över vad som kommer att hända när Trynkiewicz nu är på fri fot. Kommer han att utföra fler mord? Kommer någon att försöka hämnas och ta livet av honom? 

Myndigheterna tar det säkra för det osäkra och håller honom under bevakning, till höga kostnader. TV visade här om dagen ett inslag med en närstående till ett av offren som frågade sig "Varför ska han ha skydd, när ingen skyddade våra barn?"

Man skulle ju vänta sig att kyrkan skulle upphäva sin röst och påpeka att det är kristligt att förlåta och att "hämnden är min, säger herren", men prästerna har lyst med sin frånvaro. Inga svarta klänningar så långt TV-ögat nått! Jag tycker att de åtminstone kunde försöka göra skäl för kollekten…

Det jag frågar mig är om man kan föhindra sådana här brott. Gjorde hans roll som idrottslärare det lättare för honom att komma i kontakt med presumtiva offer och leva ut sina drifter? Skulle man kunna upptäcka riskabla tendenser i en människas personlighet i tid? Skulle en allmän screening hjälpa? Jag vet inte. Vad man kan säga är att man måste beundra alla de som kan ta hand om problembarn på ett så tidigt stadium som möjligt.

Slutfrågan får bli: Vad är verkligen brott och vad är sjukdom. Är alla brott egentligen sjukdom? Blir någon bättre av att sitta i fängelse? Finns det något bättre än fängelse? Orkar samhället med det? 

Li mortard Trynkiewicz in libertá

Durant li últim semanes li poloni meda ha esset plen de novitás pri li mortard Mariusz Trynkiewicz. Il es un pedofil qui sexualmen molestat e mortat quar (4) pueros. Pro to il esset condamnat a morte, ma in relation a un amnestie in lu quel on alternat omni condamnationes a morte in punition de prison perpetual, t.e. li condamnato es in prision durant li tot vive.  Ma plu tard se presentat postulates de un definite tempore del punition, e il esset punit a 25 annus de prison. Quelc dies ante nu il lassat li prison. 

Li media ha speculat pri li uestion, si il va esser líber o si on va internar le in un institution pro persones con disturbationes mental. Li final decision esset que il va esser líber e plure policistes va survigilar le a alt custas, nam on time que il va committer plu crimes o que venjardes va mortar le pro to que tis prefere que il devet esser mort. 

Li media narra, quam defense, que li mortard mem in li etá de 10 annus esset violat per un prestro. Ma on ne ha parlat mult pri su infantil etá. Li media ha principalmen concentrat su attention a su crimines, qualmen il les committet e con qui.

Ti terribil casu, nam it es terribil, evelia questiones e pensadas. Qualmen es to que un grand part del poloni population vole venjar le victimas. Qualmen es il que le homes del ecclesia es totalmen silent? Sempre in tal casus moral un prestro exsalta quam li figura in li buxe e parla del moral, ma nu hay nul qui parla pri pardon o absolution.

Gender och pastor Oko

Varför aktivisterna från rörelsen Femen demonstrerade i katolska kyrkan i Stockholm torde vara obegriplig för allmänheten i Sverige. Enligt medierna hade demonstranterna på sina nakna kroppar målat slagord som  "Katolska kyrkan ut ur våra kroppar!" Aktionen skedde till stöd för motståndarna mot ett eventuellt abortförbud i Spanien.  Där liksom i många andra länder, där katolska kyrkan har en dominerande ställning, är aktionen begriplig  – inte för de troende katolikerna utan för dem som inte tror.  De förstår, för de får hela tiden ta hänsyn till kyrkans dominans på alla områden i samhället. Jag ska förklara närmare med Polen som exempel. 

I Polen har katolska kyrkan ett inflytande som är hart när obegripligt för en svensk. Det har djupa historiska orsaker. Det räcker med att gå tillbaka till åren då Polen ingick i den sovjetiska maktsfären. Då hade kyrkan en mycket stark ställning som opposition och ett stöd för den polska nationella identiteten. När Polen sedan bytte samhällssystem och blev ett fritt land som gick med i Nato och EU, hade kyrkan väldigt mycket förtroende, som gjorde att den fick skatte- och tullfrihet. Det krävs inte mycket fantasi för att inse att det ledde till att kyrkans män tull- och skattefritt importerade dyra lyxbilar som högre prelater kunde åka omkring i. Inte precis som när Jesus traskade omkring i Galliléen, utfattig som en tiggare.

I Polen ser man krucifixen nära nog överallt. Ta bara en sådan sak som att ett par ledamöter av Sejmen, den polska riksdagen, spikade upp ett krucifix över dörren till plenisalen. Det gjorde de i hemlighet,  mitt i natten, och sedan kunde man ju inte gärna bryta loss det! (Det hade nog gått lättare om det varit en davidsstjärna!)

Kyrkan finns överallt. I Sverige har vi fält-, fängelse- och sjukhuspräster, men i Polen finns det också polispräster, brandkårspräster, järnvägspräster… det är bara att fortsätta att använda sin fantasi! Det vimlar av dem!  Var kan det inte finnas en arbetsplatspräst!

Katolska kyrkans problem
celibatet och alla barn på bygden
I gamla tider var prästernas celibat nog inget större problem. Det lär ha funnits en fransk biskop som hade över 200 barn på bygden (och med det lär han ha hamnat i Guinness rekordbok). Man behöver inte vara länge i Polen för att få höra historier om den eller den prästen som hade ihop det med en kvinna, och de åkte minsann bort till ett hotell, där de kunde vara "civila", inkognito! Då och då läser man i polsk press om hur en kvinna kommer upp till biskopen och berättar att hon har ett barn med någon präst. Det går bra, "bara ni lovar att aldrig mer träffa barnafadern!" Hur det blir med underhållet vet jag inte, men kyrkan fixar nog det.

Sex
De flesta framgångsrika religioner har varit besatta av sex, inte minst för att de varit lydiga verktyg för  härskarna, som alltid velat kontrollera befolkningens sexualitet. Katolska kyrkan, och enkannerligen den i Polen, är inget undantag. Den är besatt av sex: mot preventivmedel, sexualundervisning i skolorna och aborter. Försök få det att gå ihop den som kan. Vet inte om bristen på logik är något som nödvändigtvis följer med en religion.

I kyrkan görs stark åtskillnad mellan män och kvinnor. Då borde homosexuella vara idealiska präster. Visserligen är det en synd att ha könsumgänge med en annan man. Det står redan i Bibeln, men det blir i alla fall inga barn, och barn ska väl alstras inom äktenskapet, om man får tro kyrkan. Vill man vara elak, och det kan vara roligt ibland, så kan man påstå att det ändå måste vara en mindre synd att präst gökar med annan präst – för barn blir det ju inte. Partnern är på sätt och vis ett preventivmedel.

Kyrkan borde vara ett tillhåll för transvestiter med tanke på att alla prelater springer omkring i klänningar om inte rent av i kjol och blus – har inte riktig koll på det. Det är en paradox, att samtidigt som man kan bygga moderna kyrkor, predika på moderna språk och spela modern musik, så sker ingen reform av klädedräkten. Prästerna använder fortfarande samma lustiga klänningar och mössor som för tusentalet år sedan, får man tro.

Men sen blir det inte roligt längre, för genom sitt motstånd mot sexualundervisning i skolorna är många ungdomar helt oförberedda på livet som vuxna. De vet inte hur de ska skydda sig, och myndigheterna gör det verkligen inte heller lättare för dem. Denna kyrkans likgiltighet och arrogans mot verkligheten leder till en sexuell misär, där ungdomen får sin enda sexuella undervisning genom porrfilmer och den folklore som förekommer i alla barnkulturer.

Talade med en katolsk präst för några år sedan som menade att man måste ha förståelse för att unga män inte kan hålla på sig, så därför, hmm, var det bra med prostitution...

Med vettig sexualundervisning och tillgång till preventivmedel skulle man naturligtvis kunna undvika  onödiga graviditeter och därmed aborter. Även våldtagna kvinnor kan ha svårt att få abort. Kyrkan är cynisk.

Gender
Den polska katolska kyrkans senaste väderkvarn är gender. Såvitt jag förstår går genderideologin ut på att ge varje människa rätt att bli en individ, fri från könsstereotyper. Alla har både manliga och kvinnliga drag i olika proportioner. Men den insikten är farlig. Gender är en attack på familjelivet. Jojo, att karln är en suput som misshandlar fru och barn, det är bättre än att två nyktra homosexuella föräldrar adopterar ett barn. Nu är det i och för sig möjligt att det skulle bli rätt svårt för regnbågsfamiljer i Polen med tanke den jantelag som råder i det polska samhället.

Det är ingen hejd på vad gender kan ställa till med. Upplösa familjerna, tvinga gossar att gå i klänning (det får de bara göra i kyrkan!) och i förskolorna lär man ungarna att onanera! Det har jag hört en präst påstå i TV. Man måste slå vakt om polska värden, heter det.


Fader Oko
Fader Dariusz Oko är ateisten som blev präst. I ett TV-program berättade han om hur han som ung grabb drömde om familj och barn, men i andra ring såg han att "detta inte var för honom" utan i stället utbildade han sig till präst, doktorerade i filosofi och blev senare biträdande professor. På senare tid har han gjort sig känd som kritiker av genderideologin och en de traditionella värdenas försvarare.

Han går på hög akademisk nivå till angrepp mot genderforskningen. Det är inte någon ände på hur farlig den är för det polska familjelivet. Tänker mig att idén med att en professor angriper genderforskningen och den ideologi den ger upphov till har till syfte att legitimera kyrkans kamp mot  det nya .

Mitt intryck är att fader Oko och andra kyrkomän talar utifrån en övertygelse om att de har en så säker position att de inte behöver någon dialog. Jag tror det är ett misstag, men det tänker jag inte tala om för dem! Den som följer diskussionsfora på nätet finner att den yngre generationer polacker är mer skeptisk till den katolska kyrkan. Det kommer den en vacker dag att yrvaket upptäcka. Vi väntar bara på en polsk Ingmar Hedenius.

Jag har skrivit den här drapan för att i all enkelhet kasta ljus över en sida av Polen som jag tror de flesta svenskar inte känner till. Väl bekomme.

Gender - tokodär ska vi inte ha!

Biskoparna i den polska katolska kyrkan har sänt ut ett herdabrev som kommer att läsas upp i kyrkorna nu på södnag den 29 december. Brevet är en varning för gender, som beskrivs som något farligt. I brevet skriver biskoparna att ungdomsledare och lärare som undervisar i genderideologins andra gör ungdomarna till slavar under läkemedelsindtrin, porrindustrin, abortverksamhet och senare i livet pedofili. I brevet menar man också att präster i den polska katolska kyrkan provoceras till pedofila handlingar, när de försöker ge ömhet åt barn som inte får den i sina dysfuntionella familjer. Äktenskapet har ju instiftats av Gud och det är dit man måste återvända. 

Det hela är patetiskt. Det är som  min ungdom när religiösa menade att jazz var något farligt samhällsomstörtande. Jag kan inte hjälpa att jag tycker lite synd om de gamla stötarna som ohjälpligt har blivit förbisprungna av utvecklingen.

Under det gångna året har den katolska kyrkan i Polen skakats av flera pedofilskandaler. En biskop förklarade att han inte gärna kunde anmäla en pedofilpräst för myndigheterna. Det vore "som att ange en medlem i den egna familjen!"

Som vanligt hänger inte kyrkan med i utvecklingen. Lika lite som den klarade av att hantera det faktum att Jorden är rund, förstår den att utvecklingen har gått framåt, att man inte längre behöver den gamla uppdelningen i två kön och att det även finns personer som vill ägna sig åt erotik med individer av samma kön. Det är patetiskt.

 

Romer

Mina kontakter med romer

Jag känner inga romer. För några år sedan hade jag romer som grannar men hade ingen särskild kontakt med dem, förutom att jag träffade en del i tvättstugan. Det var allt. 

Polisens rom-register

 Nu hör jag på radion att polisen kritiseras för att den har upprättat ett rom-register. Där har enligt Sveriges Radio både kriminellt belastade och fläckfria medborgare registrerats. Jag gissar att poliser alltid arbetar så: Har du något med kriminella personer att göra så blir du förmodligen uppmärksammad av och registrerad av poliesn, även om du själv inte har gjort något. 

Det började ju så bra...

De första romerna ska ha kommit till Sverige på 1500-talet och verkar ha blivit rätt väl mottagna. Myndigheterna i Stockholm lär ha upplåtit mark åt en herr Antionio, som man trodde var en fin karl. Men bara 100 år senare riskerade romer som påträffades i Sverige att hängas. Vad hände?

Sen vet vi mycket väl att myndigheterna och deras förlängda arm, kyrkan, vägrade dem rätten att bli bofasta, även om de enligt egen utsago inget hellre önskade. Så romerna gick in i det moderna samhället med många odds emot sig.

Vad gör "vi" nu?

Som enskild medmänniska kan jag bara behandla romer likadant som alla andra, d.v.s. med respekt. Jag hoppas att alla romer får möjlighet att gå i skolan, ja att myndigheterna ger dem möjlighet att bli en del av samhället, och att de själva har vett och möjlighet att ta chansen.

Alla är ambassadörer

Bäste läsare, vad tror du skulle hända om det kom ett gäng personer in på  macken där du jobbar. Alla här t-tröjor där det står något käckt om att det är kul att vara ateist. Medan några ateister uppehåller dig, tar sig några andra ateister in genom en bakdörr och stjäl vad de kommer åt inne på lagret. Vad kommer du att tycka om ateister efter ett par sådana incidenter? Är det inte troligt att du kommer att tycka att ateister gärna kan fara och flyga? 

Rimligvis är varje ateist en ambassadör för ateismen. De enda som kan ge ateister ett bättre rykte är ateisterna själva, och samma sak gäller romerna som grupp. Det är bara de själva som på sikt kan ändra attityden mot dem. Jag för min del tvivlar på att någon annan kan göra det åt dem.

Uropi - en syntes av de indoeuropeiska språken

Uropi förtjänar närmare studum för den som är intresserad av språk som syftar till bättre internationell kommunikation. Det publicerades av den franske engelskaläraren Joël Landais 1986 Läs mer om själva språket.

Ordförrådet är en syntes av de ord som förekommer i de flesta indoeuropeiska språken. Ordet för värld är mold som kan ses som en blandning av latinets mundus och engelskans world. 

Frånsett de tämligen larviga påhoppen på esperanto – väl beroende på upphovsmannens torftiga kännedom om esperanto – är presentationen av språket roande och inspirerande för den som gillar  etymologi.


Uropi använder det latinska alfabetet. Bokstäverna uttalas som i svenskan utom u som uttalas som o i bott och o som uttalas som o i gott, gått. c = sje-ljud. Sedan har man en speciell bokstav ʒ (Alt+B på Norsk-samiskt tangentbord fõr PC).

Feltänkt?
Det är ganska lätt att komma ihåg orden i uropi, som att  av betyder har, som samma, att nolb är moln och tal = all, hel är kanske lite mer långsökt. Och den åtminstone ytliga långsöktheten är nog det stora problemet med uropi. Det blir mycket av "Elementärt, min käre Watson!" Efter förklaringen är det lätt att förstå.

Men det är också därför jag menar att uropi är feltänkt, för vi har redan esperanto som fungerar bra. Kritiken mot esperanto har oftast handlat om att språket kunde vara mer öppet. Att foresto betyder bortovaro och inte skog som man lätt skulle kunna tro, är ändå ingenting som har hejdat språket. Ido, som ville rätta till sådana förargliga småfel i esperanto, för en tynande tillvaro.

Bättre har det gått för interlingua som togs fram av IALA i New York och publicerades 1951.  Interlingua kan sägas vara det latin som har överlevt i de stora europeiska språken.

Hur man når ut
Jag tror mer på språk som så många som möjligt kan läsa utan alltför mycket förstudier. För närvarande är engelska och några andra stora europeiska språk sådana som många förstår. Då är det rimligvsis någonstans där man måste börja... Det finns skäl att återkomma.