Hazarde mi stumblas super blogo de Dima Ŝevĉenko en Ipernity pri la okazintaĵoj en Ukraino kaj ĝi vekas multajn pensojn. La retejo StopFake pretendas korekti falsajn novaĵojn de kaj pri Ukrainio. Laŭ la esperanto-grupo de Facebook mi komprenas ke oni volas fari esperantan version de la retejo. Ni vidos ĉu la retejo en la angla kaj rusa versio rajtigos esperantan version.
Ukrainaj faŝistoj
De rusaj medioj oni akcentas ke faŝistoj estas en la nuna registaro. Kia vero estas en tio. Laŭ la sveda radio la partio Libereco (Svoboda) havas faŝismajn radikojn, sed ĝi fariĝis pli civilizita. La Dekstra Sektoro konsistas pli el "aktivuloj" (personoj kiuj volas batadi pli ol dediĉi sin pri politiko).
Manifestacioj, marŝoj
Mi estas persone tre skeptika al strataj manifestacioj. Eĉ se 99 % de la partoprenantoj estas honestaj homoj kiuj nur volas pace esprimi sian opinion pri iu afero ĉiam estas unu procento kiu ne volas/kapablas uzi pacajn rimedojn. Aranĝantoj de demonstracio devas ĉiam kalkuli la riskon ke aŭ "nia" flanko aŭ la kontraŭuloj volos uzi perforton.
Ukrainanoj
Ne estas tiel ke rusoj parolas ruse kaj ukrainanoj parolas ukraine. Ekzistas homoj kiuj sentas sin etnike ukrainanoj kies denaska lingvo estas la rusa. Same kiel iu persono en Rusio nepre estas ukrainano nur pro tio ke ĝi havas ukrainan familian nomon. Esperantistoj se iuj, devus scii ke via denaska lingvo dependas de kie vi naskiĝis kaj en kiu etnika grupo vi vivis. Ankaŭ multaj homoj kiuj vivas en Ukrainio scias ambaŭ lingvojn.
La prezidento ne volis subskribi la akordon
Laŭ la amaskomunikiloj kiujn mi sekvas prezidento Janukovyĉ ĝis la lasta momento negocis pri akordo kun la Eŭropa Unuiĝo sed subskribis akordon kun la Putina Rusio. Poste li fuĝis el la lando kune kun kelkaj membroj de sia regiiona partio. Antaŭ ol sia fuĝo li subskribis interkonsenton en la ĉeesto de eŭropuniaj kaj rusaj observatoroj – se mi bone memoras – kaj poste li fuĝis.
Ne indas sekvi
Ne indas sekvi rusiajn mediojn, ĉar ili donas nur tre krudan oficialan bildon. Plej multe de tio kompreneble suferas la rusa popolo, kiu ne ricevas veran informon, kaj sen maksime vera informo vi ne povas fari saĝajn dedicojn. Nun, povas esti ke ili pravas. Sed tiam ili devas fari pli bonan propagandon, ĉar nun ĝi ne estas kredinda.
Viktimoj de propagando
ĉiuj ordinaraj homoj, homoj sur la strato, simplaj homoj, la griza homo, ni ĉiuj estas viktimoj de la propagando de diversaj partioj. Bona ekzemplo pri kiel la okcidento viktimiĝas de propagando estas la irakia milito. Multaj homoj komprenis ke la iama diktatoro Saddam Husein estas malbona, kaj politikistoj kiuj ekzemple volis kredigi ke li ne havas nukleajn armilojn, estis pririditaj. Eĉ politikistoj ka verkistoj kiujj mi tre estimas kaj kredas, disvastigis prididojn de diplomatoj kiel la svedo Rolf Eckéus, kiu estis ĉefo de esplorgrupo de la UN. Li efaze substrekis ke iaj nukleaj armiloj ne ekzistas. Kaj montriĝis ke li pravis.
Oni devas demandi la irakanojn mem, ĉu ili opinias ke la lando nun estas pli bona ol dum la tempo de Saddam Husein.
Per tio mi volas demonstracii kiel facile estas kredi tre korektecan propagandon, kiu tamen povas montriĝi erara.
Kreas publikan opinion anstataŭ dediĉi sin al diplomatio.
Kiam mi volis kontroli la korektan ortografion de la nomo de la sveda diplomato Rolf Eckéus, mi trovis en artikolo de Mira Hjort en la reta ĵurnalo Svenska Dagbladet la konstaton de Eckéus ke la eksterministro Bildt pli interesiĝas pri faraddo de publika opinio ol diplomatio. Vi devos uzi Google Traduku ĉar la lingvo de la artikolo estas la sveda.
söndag 16 mars 2014
lördag 8 mars 2014
Putin parla al pressa
Ego specta Putin parlante al pressa via le television. Il es un sublime experientia. Non tanto collocution como un monologo, interrupte per quasi retoric questiones. Parla un persona qui es tanto potente que ille non ha besonio de logica. Ille pote parlar como un religiose profeta, sin ulle logica; dicer que ille comprende le homines qui manifesta sur le Maidan al mesme tempore que ille non pote accordar se al facto que ille mesme homines manifesta pro facer cader le governamento de Yanukovych.
An ille ha un adequate contacto con le realitate? Nos va vider…
Memoria curte
Le memoria es un cosa volatile. Si ego ben memora, le campania electoral de presidente Yanukovych non era sin disturbationes e vexationes. Personas pertinente a altere partitos era fysicalmente attacate. Tal cosas anque occurreva a jornalistas. Del historia nos sape que un politico qui ha assumite le poter per vias fraudulente non pote expectar esser portate via del poter sin violentia, si ille non se dimitte voluntariemente.
Spontanee populo
Secundo le medios le mesme fémina ha essite interviuate in Kharkov, in Krimea e in altere locos ukrainian, ubi illa es vestite in differente habito ma appare como un representante del persecutite russos in le pais.
Differente historia
In omne paises post-communistic le varie gruppos etnic ha su particular historia. Secundo le russe e sovietic propaganda omnes qui parla in favor de un nationalismo que non es russe, es fascistas; iste "fascistas" vide le russos como barbaric communistas qui vole conquerer le mundo. In general on pote constatar que omne etnic gruppos memora le injurias que altere gruppos ha committite a illos, ma non le injurias que le proprie gruppo ha committite a alteres. Es necesse un dialogo, ubi omne partitos comprende le maneira de vider del alteres, ma isto es un multo difficile cosa.
Proposition de Kissinger
Heri ego audiva per le radio que le olim ministro del exterior, Henry Kissinger habeva proponite que on proba attinger un compromisso ubi le occidente de Ukraina poterea approximar se a Europee Union durante que le principalmente russofone partes de Ukraina poterea haber un plus proxime contacto con Russia, e isto on poterea facer sin divider le pais.
Il non es certe que omne homines qui parla russo pro isto per necessitate vole viver in a appertiner a Russia, tanto que omnes qui parla anglese vole esser cives del Unite Statos.
An ille ha un adequate contacto con le realitate? Nos va vider…
Memoria curte
Le memoria es un cosa volatile. Si ego ben memora, le campania electoral de presidente Yanukovych non era sin disturbationes e vexationes. Personas pertinente a altere partitos era fysicalmente attacate. Tal cosas anque occurreva a jornalistas. Del historia nos sape que un politico qui ha assumite le poter per vias fraudulente non pote expectar esser portate via del poter sin violentia, si ille non se dimitte voluntariemente.
Error de tactica?
Ego me demanda si le ancian presidente Yanukovych ipse provocava le rebelion que finalmente le ejectava del poter. Il sembla que ille voleva esser le habile politico qui per su habilitate de negotiator "ejocava" Russia e Europee Union un contra le altere.
Spontanee populo
Secundo le medios le mesme fémina ha essite interviuate in Kharkov, in Krimea e in altere locos ukrainian, ubi illa es vestite in differente habito ma appare como un representante del persecutite russos in le pais.
Differente historia
In omne paises post-communistic le varie gruppos etnic ha su particular historia. Secundo le russe e sovietic propaganda omnes qui parla in favor de un nationalismo que non es russe, es fascistas; iste "fascistas" vide le russos como barbaric communistas qui vole conquerer le mundo. In general on pote constatar que omne etnic gruppos memora le injurias que altere gruppos ha committite a illos, ma non le injurias que le proprie gruppo ha committite a alteres. Es necesse un dialogo, ubi omne partitos comprende le maneira de vider del alteres, ma isto es un multo difficile cosa.
Proposition de Kissinger
Heri ego audiva per le radio que le olim ministro del exterior, Henry Kissinger habeva proponite que on proba attinger un compromisso ubi le occidente de Ukraina poterea approximar se a Europee Union durante que le principalmente russofone partes de Ukraina poterea haber un plus proxime contacto con Russia, e isto on poterea facer sin divider le pais.
Il non es certe que omne homines qui parla russo pro isto per necessitate vole viver in a appertiner a Russia, tanto que omnes qui parla anglese vole esser cives del Unite Statos.
La angla altrudita
Mi legas blogon de Dima Ŝevĉenko pri la situacio en Ukrainio, pri kiu mi revenos en alia blogo. Estas populare inter esperantistoj aserti ke la angla lingvo estas trudita al ĉiuj, ĉie. Sed tio ne estas vero. Vi rigardu: Kion faras la elito. Kaj la elito lernas la anglan lingvon.
En Svedio oni provas enkonduki la ĉinan lingvon en multajn gimnaziojn. Tio estas kompreneble tre saĝe, car se nia gimnaziano estas tre inteligenta li povos labori en Ĉinio, kaj tiam estos bone ke li scias la ĉinan lingvon. Sed se vi ne parolas tre bone la ĉinan lingvon, oni volos paroli la anglan, kaj via angla lingvo devas esti tre bona, tial, kiel iu sveda profesoro iam skribis (angle) ke estas multe pli bone ke la svedaj lernantoj lernas bonege la anglan.
Instruis la anglan al si mem
Mi aŭdas intervjuon kun ruso kiu laboras en ia petrolea entrepreno ĉe la marbordo de Siberio. Li lernis memstare la anglan lingvon por povi interparoli kun la anglalingvaj laboristoj kiuj estis tie. Kaj li parolis tre bone la anglan lingvon.
Angla kiel portanto de libera informado
En multaj landoj ekzistas – ofte malgrandaj – anglalingvaj tagĵurnaloj kiujn legas la elito en tiuj landoj. Ili havas ofte pli akuratajn informojn pri diversaj aferoj kaj ofte eĉ publikigas informojn kiujn oni ne povus publikigi en la lacilingva gazetaro. Probable esperanto aŭ alia artefarita lingvo ne povus alpreni tiun rolon de informportanto, ĉar ĝi estas tro malgranda.
Nek la rusa nek la ĉina povas preni tiun rolon.
Lasis Hodiaŭan Rusion
Tipa okazintaĵo estis novaĵprezentistino en la televida kanalo Hodiaŭa Rusio kiu lasis sian laboron proteste kontraŭ la malakurata informado pri la okazintaĵoj en Krimeo kiujn ŝi devis prezenti.
Se esperanto konkuru kun la angla lingvo ĝi devos krei kanalojn de akurata informado. Kaj tio estas tre malfacila al unuopaj, ordinaraj homoj.
Esperanto kaj aliaj helplingvoj donas al vi liberecon kiun ne garantias la angla, almenaŭ ne al mi. Por mi la angla lingvo estas sovaĝa ĝevalo kiun mi surgrimpas esperante ke mi povos stiri ĝin tien kien mi volas, dum esperanto jam estas rajdbesto kiun mi povas mem facile stiri kaj kiu povas venigi min tien kien mi volas.
En Svedio oni provas enkonduki la ĉinan lingvon en multajn gimnaziojn. Tio estas kompreneble tre saĝe, car se nia gimnaziano estas tre inteligenta li povos labori en Ĉinio, kaj tiam estos bone ke li scias la ĉinan lingvon. Sed se vi ne parolas tre bone la ĉinan lingvon, oni volos paroli la anglan, kaj via angla lingvo devas esti tre bona, tial, kiel iu sveda profesoro iam skribis (angle) ke estas multe pli bone ke la svedaj lernantoj lernas bonege la anglan.
Instruis la anglan al si mem
Mi aŭdas intervjuon kun ruso kiu laboras en ia petrolea entrepreno ĉe la marbordo de Siberio. Li lernis memstare la anglan lingvon por povi interparoli kun la anglalingvaj laboristoj kiuj estis tie. Kaj li parolis tre bone la anglan lingvon.
Angla kiel portanto de libera informado
En multaj landoj ekzistas – ofte malgrandaj – anglalingvaj tagĵurnaloj kiujn legas la elito en tiuj landoj. Ili havas ofte pli akuratajn informojn pri diversaj aferoj kaj ofte eĉ publikigas informojn kiujn oni ne povus publikigi en la lacilingva gazetaro. Probable esperanto aŭ alia artefarita lingvo ne povus alpreni tiun rolon de informportanto, ĉar ĝi estas tro malgranda.
Nek la rusa nek la ĉina povas preni tiun rolon.
Lasis Hodiaŭan Rusion
Tipa okazintaĵo estis novaĵprezentistino en la televida kanalo Hodiaŭa Rusio kiu lasis sian laboron proteste kontraŭ la malakurata informado pri la okazintaĵoj en Krimeo kiujn ŝi devis prezenti.
Se esperanto konkuru kun la angla lingvo ĝi devos krei kanalojn de akurata informado. Kaj tio estas tre malfacila al unuopaj, ordinaraj homoj.
Esperanto kaj aliaj helplingvoj donas al vi liberecon kiun ne garantias la angla, almenaŭ ne al mi. Por mi la angla lingvo estas sovaĝa ĝevalo kiun mi surgrimpas esperante ke mi povos stiri ĝin tien kien mi volas, dum esperanto jam estas rajdbesto kiun mi povas mem facile stiri kaj kiu povas venigi min tien kien mi volas.
onsdag 5 mars 2014
Europaparlamentsvalet är inte kattskit.
Den 25 maj är det val till europaparlamentet igen, men det märks ingen större valkampanj i medierna, vare sig i Sverige eller andra EU-länder som jag har koll på.
Det här har alltid förvånat mig, för såvitt jag förstår är det väldigt viktigt vilka vi skickar till Bryssel och Strasbourg. För det första kan EU-parlamentet rösta fram lagar som Sverige kanske måste följa, för det andra kan det avsätta hela EU-kommissionen. Det har redan hänt en gång!
Som på 1800-talet i Sverige
Du minns väl historien. Svenska riksdagen hade inte mycket att säga till om 1809, den skulle bara bekräfta det som kungen redan hade bestäm, och han var faktiskt diktator. Men så småningom fick riksdagen mer och mer makt, genom att den kunde vägra att godkänna de regeringar kungen föreslog, och efter i stort sett 50 år hade Sverige redan en parlamentarisk demokrati.
Det verkar vara samma process EU är inne i – det kommer så småningom att bli en parlamentarisk demokrati, d.v.s. om vi väljare ser upp och inte låter EU-parlamentet bli en beteshage för gamla avdankade stridshingstar.
Hinner vi inte till det här valet, får vi koncentrera oss på nästa. Det gäller att gå in i partierna och försöka leta upp de personer som kan bli bra ombud för oss i bryssel.
Det har alltid förvånat mig att många tar så lätt på saken. Det är ju inte så många som singlar slant om vilka de ska anställa i ett företag t.ex. Då anlitar man ofta experter för att försöka hitta rätt medarbetare. Egentligen är det lika svårt att få tag i bra politiker. Inte nog med att de ska kunna sitt jobb, de måste också klara mediernas granskning, och det kan bli tuff. Och är det någon man – vilka det nu är – vill ha bort, kan de alltid leta fram någon sexarbetare som politikern har köpt tjänster av eller någon han haft som hålldam – saker som kanske inte alls har något att göra med hur vederbörande klarar sitt politiska arbete.
Politiska extremister på båda kanterna har insett att det är relativt lätt att få in sina gubbar och gummor i EU-parlamentet, och därför är det viktigt att vi som inte är extremister tar valet på allvar och försöker rösta in de personer vi vill ha där.
Vi har en stor frihet att rösta på vem vi vill, och den friheten ska vi slå vakt om. På andra håll tvingas befolkningen med mer eller mindre våld avsätta regeringar som de vald efter mycket fuskartade val.
Det här har alltid förvånat mig, för såvitt jag förstår är det väldigt viktigt vilka vi skickar till Bryssel och Strasbourg. För det första kan EU-parlamentet rösta fram lagar som Sverige kanske måste följa, för det andra kan det avsätta hela EU-kommissionen. Det har redan hänt en gång!
Som på 1800-talet i Sverige
Du minns väl historien. Svenska riksdagen hade inte mycket att säga till om 1809, den skulle bara bekräfta det som kungen redan hade bestäm, och han var faktiskt diktator. Men så småningom fick riksdagen mer och mer makt, genom att den kunde vägra att godkänna de regeringar kungen föreslog, och efter i stort sett 50 år hade Sverige redan en parlamentarisk demokrati.
Det verkar vara samma process EU är inne i – det kommer så småningom att bli en parlamentarisk demokrati, d.v.s. om vi väljare ser upp och inte låter EU-parlamentet bli en beteshage för gamla avdankade stridshingstar.
Hinner vi inte till det här valet, får vi koncentrera oss på nästa. Det gäller att gå in i partierna och försöka leta upp de personer som kan bli bra ombud för oss i bryssel.
Det har alltid förvånat mig att många tar så lätt på saken. Det är ju inte så många som singlar slant om vilka de ska anställa i ett företag t.ex. Då anlitar man ofta experter för att försöka hitta rätt medarbetare. Egentligen är det lika svårt att få tag i bra politiker. Inte nog med att de ska kunna sitt jobb, de måste också klara mediernas granskning, och det kan bli tuff. Och är det någon man – vilka det nu är – vill ha bort, kan de alltid leta fram någon sexarbetare som politikern har köpt tjänster av eller någon han haft som hålldam – saker som kanske inte alls har något att göra med hur vederbörande klarar sitt politiska arbete.
Politiska extremister på båda kanterna har insett att det är relativt lätt att få in sina gubbar och gummor i EU-parlamentet, och därför är det viktigt att vi som inte är extremister tar valet på allvar och försöker rösta in de personer vi vill ha där.
Vi har en stor frihet att rösta på vem vi vill, och den friheten ska vi slå vakt om. På andra håll tvingas befolkningen med mer eller mindre våld avsätta regeringar som de vald efter mycket fuskartade val.
torsdag 13 februari 2014
Mördaren och pedofilen Trynkiewicz på fri fot
I dagarna släpptes seriemördaren Mariusz Trynkiewicz ut ur fängelset efter att ha avtjänat ett 25-årigt fängelsestraff för mord på fyra pojkar. Det var mycket brutala mord som upprörde allmänheten i Polen. 1939 dömdes han till döden för morden. Dödsstrafet omvandlades sedermera till livstids fängelse, som i sin tur förvandlades till ett tidsbestämt straff på 25 år.
Han hade lockat pojkarna till sin lägenhet och där förgripit sig på dem och sedan mördat dem på ett mycket upprrande sätt. Enligt polska Wikipedia
Ska man tro polska medier har det inte gjorts mycket för att återanpassa honom till ett liv i dagens samhälle. Själv har han förklarat i en intervju att han tror att han kommer att begå samma brott igen, att han inte kan hejda sina impulser. Är det den gamla vanliga historien, att en sjuk människa är medveten om sin sjukdom och vill att samhället ska hjälpa honom, men att det är svårt att få fram nödvändiga resurser.
Enligt sinnesundersökningen led han av algolagni, som innebär att man behöver smärta för att uppnå sexuell tillfredsställelse. Man talar om passiv algolagni, eller masochism om man själv vill känna smärta och aktiv algolagni eller sadism, om man vill tillfoga partnern/offret smärta. Men rätten fann att han vid de tillfällen då han begick handlingarna, var han tillräknelig. det krävs ingen större intellektuell kapacitet för att inse att skälet var att man ville kunna hänga honom. Men i ett kulturland kan man inte gärna hänga mentalsjuka personer. Den som ska avrättas ska vara frisk.
I medierna har de spekulerats mycket över vad som kommer att hända när Trynkiewicz nu är på fri fot. Kommer han att utföra fler mord? Kommer någon att försöka hämnas och ta livet av honom?
Myndigheterna tar det säkra för det osäkra och håller honom under bevakning, till höga kostnader. TV visade här om dagen ett inslag med en närstående till ett av offren som frågade sig "Varför ska han ha skydd, när ingen skyddade våra barn?"
Man skulle ju vänta sig att kyrkan skulle upphäva sin röst och påpeka att det är kristligt att förlåta och att "hämnden är min, säger herren", men prästerna har lyst med sin frånvaro. Inga svarta klänningar så långt TV-ögat nått! Jag tycker att de åtminstone kunde försöka göra skäl för kollekten…
Det jag frågar mig är om man kan föhindra sådana här brott. Gjorde hans roll som idrottslärare det lättare för honom att komma i kontakt med presumtiva offer och leva ut sina drifter? Skulle man kunna upptäcka riskabla tendenser i en människas personlighet i tid? Skulle en allmän screening hjälpa? Jag vet inte. Vad man kan säga är att man måste beundra alla de som kan ta hand om problembarn på ett så tidigt stadium som möjligt.
Slutfrågan får bli: Vad är verkligen brott och vad är sjukdom. Är alla brott egentligen sjukdom? Blir någon bättre av att sitta i fängelse? Finns det något bättre än fängelse? Orkar samhället med det?
Han hade lockat pojkarna till sin lägenhet och där förgripit sig på dem och sedan mördat dem på ett mycket upprrande sätt. Enligt polska Wikipedia
Ska man tro polska medier har det inte gjorts mycket för att återanpassa honom till ett liv i dagens samhälle. Själv har han förklarat i en intervju att han tror att han kommer att begå samma brott igen, att han inte kan hejda sina impulser. Är det den gamla vanliga historien, att en sjuk människa är medveten om sin sjukdom och vill att samhället ska hjälpa honom, men att det är svårt att få fram nödvändiga resurser.
Enligt sinnesundersökningen led han av algolagni, som innebär att man behöver smärta för att uppnå sexuell tillfredsställelse. Man talar om passiv algolagni, eller masochism om man själv vill känna smärta och aktiv algolagni eller sadism, om man vill tillfoga partnern/offret smärta. Men rätten fann att han vid de tillfällen då han begick handlingarna, var han tillräknelig. det krävs ingen större intellektuell kapacitet för att inse att skälet var att man ville kunna hänga honom. Men i ett kulturland kan man inte gärna hänga mentalsjuka personer. Den som ska avrättas ska vara frisk.
I medierna har de spekulerats mycket över vad som kommer att hända när Trynkiewicz nu är på fri fot. Kommer han att utföra fler mord? Kommer någon att försöka hämnas och ta livet av honom?
Myndigheterna tar det säkra för det osäkra och håller honom under bevakning, till höga kostnader. TV visade här om dagen ett inslag med en närstående till ett av offren som frågade sig "Varför ska han ha skydd, när ingen skyddade våra barn?"
Man skulle ju vänta sig att kyrkan skulle upphäva sin röst och påpeka att det är kristligt att förlåta och att "hämnden är min, säger herren", men prästerna har lyst med sin frånvaro. Inga svarta klänningar så långt TV-ögat nått! Jag tycker att de åtminstone kunde försöka göra skäl för kollekten…
Det jag frågar mig är om man kan föhindra sådana här brott. Gjorde hans roll som idrottslärare det lättare för honom att komma i kontakt med presumtiva offer och leva ut sina drifter? Skulle man kunna upptäcka riskabla tendenser i en människas personlighet i tid? Skulle en allmän screening hjälpa? Jag vet inte. Vad man kan säga är att man måste beundra alla de som kan ta hand om problembarn på ett så tidigt stadium som möjligt.
Slutfrågan får bli: Vad är verkligen brott och vad är sjukdom. Är alla brott egentligen sjukdom? Blir någon bättre av att sitta i fängelse? Finns det något bättre än fängelse? Orkar samhället med det?
onsdag 12 februari 2014
Li mortard Trynkiewicz in libertá
Durant li últim semanes li poloni meda ha esset plen de novitás pri li mortard Mariusz Trynkiewicz. Il es un pedofil qui sexualmen molestat e mortat quar (4) pueros. Pro to il esset condamnat a morte, ma in relation a un amnestie in lu quel on alternat omni condamnationes a morte in punition de prison perpetual, t.e. li condamnato es in prision durant li tot vive. Ma plu tard se presentat postulates de un definite tempore del punition, e il esset punit a 25 annus de prison. Quelc dies ante nu il lassat li prison.
Li media ha speculat pri li uestion, si il va esser líber o si on va internar le in un institution pro persones con disturbationes mental. Li final decision esset que il va esser líber e plure policistes va survigilar le a alt custas, nam on time que il va committer plu crimes o que venjardes va mortar le pro to que tis prefere que il devet esser mort.
Li media narra, quam defense, que li mortard mem in li etá de 10 annus esset violat per un prestro. Ma on ne ha parlat mult pri su infantil etá. Li media ha principalmen concentrat su attention a su crimines, qualmen il les committet e con qui.
Ti terribil casu, nam it es terribil, evelia questiones e pensadas. Qualmen es to que un grand part del poloni population vole venjar le victimas. Qualmen es il que le homes del ecclesia es totalmen silent? Sempre in tal casus moral un prestro exsalta quam li figura in li buxe e parla del moral, ma nu hay nul qui parla pri pardon o absolution.
Li media ha speculat pri li uestion, si il va esser líber o si on va internar le in un institution pro persones con disturbationes mental. Li final decision esset que il va esser líber e plure policistes va survigilar le a alt custas, nam on time que il va committer plu crimes o que venjardes va mortar le pro to que tis prefere que il devet esser mort.
Li media narra, quam defense, que li mortard mem in li etá de 10 annus esset violat per un prestro. Ma on ne ha parlat mult pri su infantil etá. Li media ha principalmen concentrat su attention a su crimines, qualmen il les committet e con qui.
Ti terribil casu, nam it es terribil, evelia questiones e pensadas. Qualmen es to que un grand part del poloni population vole venjar le victimas. Qualmen es il que le homes del ecclesia es totalmen silent? Sempre in tal casus moral un prestro exsalta quam li figura in li buxe e parla del moral, ma nu hay nul qui parla pri pardon o absolution.
söndag 9 februari 2014
Gender och pastor Oko
Varför aktivisterna från rörelsen Femen demonstrerade i katolska kyrkan i Stockholm torde vara obegriplig för allmänheten i Sverige. Enligt medierna hade demonstranterna på sina nakna kroppar målat slagord som "Katolska kyrkan ut ur våra kroppar!" Aktionen skedde till stöd för motståndarna mot ett eventuellt abortförbud i Spanien. Där liksom i många andra länder, där katolska kyrkan har en dominerande ställning, är aktionen begriplig – inte för de troende katolikerna utan för dem som inte tror. De förstår, för de får hela tiden ta hänsyn till kyrkans dominans på alla områden i samhället. Jag ska förklara närmare med Polen som exempel.
I Polen har katolska kyrkan ett inflytande som är hart när obegripligt för en svensk. Det har djupa historiska orsaker. Det räcker med att gå tillbaka till åren då Polen ingick i den sovjetiska maktsfären. Då hade kyrkan en mycket stark ställning som opposition och ett stöd för den polska nationella identiteten. När Polen sedan bytte samhällssystem och blev ett fritt land som gick med i Nato och EU, hade kyrkan väldigt mycket förtroende, som gjorde att den fick skatte- och tullfrihet. Det krävs inte mycket fantasi för att inse att det ledde till att kyrkans män tull- och skattefritt importerade dyra lyxbilar som högre prelater kunde åka omkring i. Inte precis som när Jesus traskade omkring i Galliléen, utfattig som en tiggare.
I Polen ser man krucifixen nära nog överallt. Ta bara en sådan sak som att ett par ledamöter av Sejmen, den polska riksdagen, spikade upp ett krucifix över dörren till plenisalen. Det gjorde de i hemlighet, mitt i natten, och sedan kunde man ju inte gärna bryta loss det! (Det hade nog gått lättare om det varit en davidsstjärna!)
Kyrkan finns överallt. I Sverige har vi fält-, fängelse- och sjukhuspräster, men i Polen finns det också polispräster, brandkårspräster, järnvägspräster… det är bara att fortsätta att använda sin fantasi! Det vimlar av dem! Var kan det inte finnas en arbetsplatspräst!
Katolska kyrkans problem
celibatet och alla barn på bygden
I gamla tider var prästernas celibat nog inget större problem. Det lär ha funnits en fransk biskop som hade över 200 barn på bygden (och med det lär han ha hamnat i Guinness rekordbok). Man behöver inte vara länge i Polen för att få höra historier om den eller den prästen som hade ihop det med en kvinna, och de åkte minsann bort till ett hotell, där de kunde vara "civila", inkognito! Då och då läser man i polsk press om hur en kvinna kommer upp till biskopen och berättar att hon har ett barn med någon präst. Det går bra, "bara ni lovar att aldrig mer träffa barnafadern!" Hur det blir med underhållet vet jag inte, men kyrkan fixar nog det.
Sex
De flesta framgångsrika religioner har varit besatta av sex, inte minst för att de varit lydiga verktyg för härskarna, som alltid velat kontrollera befolkningens sexualitet. Katolska kyrkan, och enkannerligen den i Polen, är inget undantag. Den är besatt av sex: mot preventivmedel, sexualundervisning i skolorna och aborter. Försök få det att gå ihop den som kan. Vet inte om bristen på logik är något som nödvändigtvis följer med en religion.
I kyrkan görs stark åtskillnad mellan män och kvinnor. Då borde homosexuella vara idealiska präster. Visserligen är det en synd att ha könsumgänge med en annan man. Det står redan i Bibeln, men det blir i alla fall inga barn, och barn ska väl alstras inom äktenskapet, om man får tro kyrkan. Vill man vara elak, och det kan vara roligt ibland, så kan man påstå att det ändå måste vara en mindre synd att präst gökar med annan präst – för barn blir det ju inte. Partnern är på sätt och vis ett preventivmedel.
Kyrkan borde vara ett tillhåll för transvestiter med tanke på att alla prelater springer omkring i klänningar om inte rent av i kjol och blus – har inte riktig koll på det. Det är en paradox, att samtidigt som man kan bygga moderna kyrkor, predika på moderna språk och spela modern musik, så sker ingen reform av klädedräkten. Prästerna använder fortfarande samma lustiga klänningar och mössor som för tusentalet år sedan, får man tro.
Men sen blir det inte roligt längre, för genom sitt motstånd mot sexualundervisning i skolorna är många ungdomar helt oförberedda på livet som vuxna. De vet inte hur de ska skydda sig, och myndigheterna gör det verkligen inte heller lättare för dem. Denna kyrkans likgiltighet och arrogans mot verkligheten leder till en sexuell misär, där ungdomen får sin enda sexuella undervisning genom porrfilmer och den folklore som förekommer i alla barnkulturer.
Talade med en katolsk präst för några år sedan som menade att man måste ha förståelse för att unga män inte kan hålla på sig, så därför, hmm, var det bra med prostitution...
Med vettig sexualundervisning och tillgång till preventivmedel skulle man naturligtvis kunna undvika onödiga graviditeter och därmed aborter. Även våldtagna kvinnor kan ha svårt att få abort. Kyrkan är cynisk.
Gender
Den polska katolska kyrkans senaste väderkvarn är gender. Såvitt jag förstår går genderideologin ut på att ge varje människa rätt att bli en individ, fri från könsstereotyper. Alla har både manliga och kvinnliga drag i olika proportioner. Men den insikten är farlig. Gender är en attack på familjelivet. Jojo, att karln är en suput som misshandlar fru och barn, det är bättre än att två nyktra homosexuella föräldrar adopterar ett barn. Nu är det i och för sig möjligt att det skulle bli rätt svårt för regnbågsfamiljer i Polen med tanke den jantelag som råder i det polska samhället.
Det är ingen hejd på vad gender kan ställa till med. Upplösa familjerna, tvinga gossar att gå i klänning (det får de bara göra i kyrkan!) och i förskolorna lär man ungarna att onanera! Det har jag hört en präst påstå i TV. Man måste slå vakt om polska värden, heter det.
Fader Oko
Fader Dariusz Oko är ateisten som blev präst. I ett TV-program berättade han om hur han som ung grabb drömde om familj och barn, men i andra ring såg han att "detta inte var för honom" utan i stället utbildade han sig till präst, doktorerade i filosofi och blev senare biträdande professor. På senare tid har han gjort sig känd som kritiker av genderideologin och en de traditionella värdenas försvarare.
Han går på hög akademisk nivå till angrepp mot genderforskningen. Det är inte någon ände på hur farlig den är för det polska familjelivet. Tänker mig att idén med att en professor angriper genderforskningen och den ideologi den ger upphov till har till syfte att legitimera kyrkans kamp mot det nya .
Mitt intryck är att fader Oko och andra kyrkomän talar utifrån en övertygelse om att de har en så säker position att de inte behöver någon dialog. Jag tror det är ett misstag, men det tänker jag inte tala om för dem! Den som följer diskussionsfora på nätet finner att den yngre generationer polacker är mer skeptisk till den katolska kyrkan. Det kommer den en vacker dag att yrvaket upptäcka. Vi väntar bara på en polsk Ingmar Hedenius.
Jag har skrivit den här drapan för att i all enkelhet kasta ljus över en sida av Polen som jag tror de flesta svenskar inte känner till. Väl bekomme.
I Polen har katolska kyrkan ett inflytande som är hart när obegripligt för en svensk. Det har djupa historiska orsaker. Det räcker med att gå tillbaka till åren då Polen ingick i den sovjetiska maktsfären. Då hade kyrkan en mycket stark ställning som opposition och ett stöd för den polska nationella identiteten. När Polen sedan bytte samhällssystem och blev ett fritt land som gick med i Nato och EU, hade kyrkan väldigt mycket förtroende, som gjorde att den fick skatte- och tullfrihet. Det krävs inte mycket fantasi för att inse att det ledde till att kyrkans män tull- och skattefritt importerade dyra lyxbilar som högre prelater kunde åka omkring i. Inte precis som när Jesus traskade omkring i Galliléen, utfattig som en tiggare.
I Polen ser man krucifixen nära nog överallt. Ta bara en sådan sak som att ett par ledamöter av Sejmen, den polska riksdagen, spikade upp ett krucifix över dörren till plenisalen. Det gjorde de i hemlighet, mitt i natten, och sedan kunde man ju inte gärna bryta loss det! (Det hade nog gått lättare om det varit en davidsstjärna!)
Kyrkan finns överallt. I Sverige har vi fält-, fängelse- och sjukhuspräster, men i Polen finns det också polispräster, brandkårspräster, järnvägspräster… det är bara att fortsätta att använda sin fantasi! Det vimlar av dem! Var kan det inte finnas en arbetsplatspräst!
Katolska kyrkans problem
celibatet och alla barn på bygden
I gamla tider var prästernas celibat nog inget större problem. Det lär ha funnits en fransk biskop som hade över 200 barn på bygden (och med det lär han ha hamnat i Guinness rekordbok). Man behöver inte vara länge i Polen för att få höra historier om den eller den prästen som hade ihop det med en kvinna, och de åkte minsann bort till ett hotell, där de kunde vara "civila", inkognito! Då och då läser man i polsk press om hur en kvinna kommer upp till biskopen och berättar att hon har ett barn med någon präst. Det går bra, "bara ni lovar att aldrig mer träffa barnafadern!" Hur det blir med underhållet vet jag inte, men kyrkan fixar nog det.
Sex
De flesta framgångsrika religioner har varit besatta av sex, inte minst för att de varit lydiga verktyg för härskarna, som alltid velat kontrollera befolkningens sexualitet. Katolska kyrkan, och enkannerligen den i Polen, är inget undantag. Den är besatt av sex: mot preventivmedel, sexualundervisning i skolorna och aborter. Försök få det att gå ihop den som kan. Vet inte om bristen på logik är något som nödvändigtvis följer med en religion.
I kyrkan görs stark åtskillnad mellan män och kvinnor. Då borde homosexuella vara idealiska präster. Visserligen är det en synd att ha könsumgänge med en annan man. Det står redan i Bibeln, men det blir i alla fall inga barn, och barn ska väl alstras inom äktenskapet, om man får tro kyrkan. Vill man vara elak, och det kan vara roligt ibland, så kan man påstå att det ändå måste vara en mindre synd att präst gökar med annan präst – för barn blir det ju inte. Partnern är på sätt och vis ett preventivmedel.
Kyrkan borde vara ett tillhåll för transvestiter med tanke på att alla prelater springer omkring i klänningar om inte rent av i kjol och blus – har inte riktig koll på det. Det är en paradox, att samtidigt som man kan bygga moderna kyrkor, predika på moderna språk och spela modern musik, så sker ingen reform av klädedräkten. Prästerna använder fortfarande samma lustiga klänningar och mössor som för tusentalet år sedan, får man tro.
Men sen blir det inte roligt längre, för genom sitt motstånd mot sexualundervisning i skolorna är många ungdomar helt oförberedda på livet som vuxna. De vet inte hur de ska skydda sig, och myndigheterna gör det verkligen inte heller lättare för dem. Denna kyrkans likgiltighet och arrogans mot verkligheten leder till en sexuell misär, där ungdomen får sin enda sexuella undervisning genom porrfilmer och den folklore som förekommer i alla barnkulturer.
Talade med en katolsk präst för några år sedan som menade att man måste ha förståelse för att unga män inte kan hålla på sig, så därför, hmm, var det bra med prostitution...
Med vettig sexualundervisning och tillgång till preventivmedel skulle man naturligtvis kunna undvika onödiga graviditeter och därmed aborter. Även våldtagna kvinnor kan ha svårt att få abort. Kyrkan är cynisk.
Gender
Den polska katolska kyrkans senaste väderkvarn är gender. Såvitt jag förstår går genderideologin ut på att ge varje människa rätt att bli en individ, fri från könsstereotyper. Alla har både manliga och kvinnliga drag i olika proportioner. Men den insikten är farlig. Gender är en attack på familjelivet. Jojo, att karln är en suput som misshandlar fru och barn, det är bättre än att två nyktra homosexuella föräldrar adopterar ett barn. Nu är det i och för sig möjligt att det skulle bli rätt svårt för regnbågsfamiljer i Polen med tanke den jantelag som råder i det polska samhället.
Det är ingen hejd på vad gender kan ställa till med. Upplösa familjerna, tvinga gossar att gå i klänning (det får de bara göra i kyrkan!) och i förskolorna lär man ungarna att onanera! Det har jag hört en präst påstå i TV. Man måste slå vakt om polska värden, heter det.
Fader Oko
Fader Dariusz Oko är ateisten som blev präst. I ett TV-program berättade han om hur han som ung grabb drömde om familj och barn, men i andra ring såg han att "detta inte var för honom" utan i stället utbildade han sig till präst, doktorerade i filosofi och blev senare biträdande professor. På senare tid har han gjort sig känd som kritiker av genderideologin och en de traditionella värdenas försvarare.
Han går på hög akademisk nivå till angrepp mot genderforskningen. Det är inte någon ände på hur farlig den är för det polska familjelivet. Tänker mig att idén med att en professor angriper genderforskningen och den ideologi den ger upphov till har till syfte att legitimera kyrkans kamp mot det nya .
Mitt intryck är att fader Oko och andra kyrkomän talar utifrån en övertygelse om att de har en så säker position att de inte behöver någon dialog. Jag tror det är ett misstag, men det tänker jag inte tala om för dem! Den som följer diskussionsfora på nätet finner att den yngre generationer polacker är mer skeptisk till den katolska kyrkan. Det kommer den en vacker dag att yrvaket upptäcka. Vi väntar bara på en polsk Ingmar Hedenius.
Jag har skrivit den här drapan för att i all enkelhet kasta ljus över en sida av Polen som jag tror de flesta svenskar inte känner till. Väl bekomme.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)