I dagarna släpptes seriemördaren Mariusz Trynkiewicz ut ur fängelset efter att ha avtjänat ett 25-årigt fängelsestraff för mord på fyra pojkar. Det var mycket brutala mord som upprörde allmänheten i Polen. 1939 dömdes han till döden för morden. Dödsstrafet omvandlades sedermera till livstids fängelse, som i sin tur förvandlades till ett tidsbestämt straff på 25 år.
Han hade lockat pojkarna till sin lägenhet och där förgripit sig på dem och sedan mördat dem på ett mycket upprrande sätt. Enligt polska Wikipedia
Ska man tro polska medier har det inte gjorts mycket för att återanpassa honom till ett liv i dagens samhälle. Själv har han förklarat i en intervju att han tror att han kommer att begå samma brott igen, att han inte kan hejda sina impulser. Är det den gamla vanliga historien, att en sjuk människa är medveten om sin sjukdom och vill att samhället ska hjälpa honom, men att det är svårt att få fram nödvändiga resurser.
Enligt sinnesundersökningen led han av algolagni, som innebär att man behöver smärta för att uppnå sexuell tillfredsställelse. Man talar om passiv algolagni, eller masochism om man själv vill känna smärta och aktiv algolagni eller sadism, om man vill tillfoga partnern/offret smärta. Men rätten fann att han vid de tillfällen då han begick handlingarna, var han tillräknelig. det krävs ingen större intellektuell kapacitet för att inse att skälet var att man ville kunna hänga honom. Men i ett kulturland kan man inte gärna hänga mentalsjuka personer. Den som ska avrättas ska vara frisk.
I medierna har de spekulerats mycket över vad som kommer att hända när Trynkiewicz nu är på fri fot. Kommer han att utföra fler mord? Kommer någon att försöka hämnas och ta livet av honom?
Myndigheterna tar det säkra för det osäkra och håller honom under bevakning, till höga kostnader. TV visade här om dagen ett inslag med en närstående till ett av offren som frågade sig "Varför ska han ha skydd, när ingen skyddade våra barn?"
Man skulle ju vänta sig att kyrkan skulle upphäva sin röst och påpeka att det är kristligt att förlåta och att "hämnden är min, säger herren", men prästerna har lyst med sin frånvaro. Inga svarta klänningar så långt TV-ögat nått! Jag tycker att de åtminstone kunde försöka göra skäl för kollekten…
Det jag frågar mig är om man kan föhindra sådana här brott. Gjorde hans roll som idrottslärare det lättare för honom att komma i kontakt med presumtiva offer och leva ut sina drifter? Skulle man kunna upptäcka riskabla tendenser i en människas personlighet i tid? Skulle en allmän screening hjälpa? Jag vet inte. Vad man kan säga är att man måste beundra alla de som kan ta hand om problembarn på ett så tidigt stadium som möjligt.
Slutfrågan får bli: Vad är verkligen brott och vad är sjukdom. Är alla brott egentligen sjukdom? Blir någon bättre av att sitta i fängelse? Finns det något bättre än fängelse? Orkar samhället med det?
torsdag 13 februari 2014
onsdag 12 februari 2014
Li mortard Trynkiewicz in libertá
Durant li últim semanes li poloni meda ha esset plen de novitás pri li mortard Mariusz Trynkiewicz. Il es un pedofil qui sexualmen molestat e mortat quar (4) pueros. Pro to il esset condamnat a morte, ma in relation a un amnestie in lu quel on alternat omni condamnationes a morte in punition de prison perpetual, t.e. li condamnato es in prision durant li tot vive. Ma plu tard se presentat postulates de un definite tempore del punition, e il esset punit a 25 annus de prison. Quelc dies ante nu il lassat li prison.
Li media ha speculat pri li uestion, si il va esser líber o si on va internar le in un institution pro persones con disturbationes mental. Li final decision esset que il va esser líber e plure policistes va survigilar le a alt custas, nam on time que il va committer plu crimes o que venjardes va mortar le pro to que tis prefere que il devet esser mort.
Li media narra, quam defense, que li mortard mem in li etá de 10 annus esset violat per un prestro. Ma on ne ha parlat mult pri su infantil etá. Li media ha principalmen concentrat su attention a su crimines, qualmen il les committet e con qui.
Ti terribil casu, nam it es terribil, evelia questiones e pensadas. Qualmen es to que un grand part del poloni population vole venjar le victimas. Qualmen es il que le homes del ecclesia es totalmen silent? Sempre in tal casus moral un prestro exsalta quam li figura in li buxe e parla del moral, ma nu hay nul qui parla pri pardon o absolution.
Li media ha speculat pri li uestion, si il va esser líber o si on va internar le in un institution pro persones con disturbationes mental. Li final decision esset que il va esser líber e plure policistes va survigilar le a alt custas, nam on time que il va committer plu crimes o que venjardes va mortar le pro to que tis prefere que il devet esser mort.
Li media narra, quam defense, que li mortard mem in li etá de 10 annus esset violat per un prestro. Ma on ne ha parlat mult pri su infantil etá. Li media ha principalmen concentrat su attention a su crimines, qualmen il les committet e con qui.
Ti terribil casu, nam it es terribil, evelia questiones e pensadas. Qualmen es to que un grand part del poloni population vole venjar le victimas. Qualmen es il que le homes del ecclesia es totalmen silent? Sempre in tal casus moral un prestro exsalta quam li figura in li buxe e parla del moral, ma nu hay nul qui parla pri pardon o absolution.
söndag 9 februari 2014
Gender och pastor Oko
Varför aktivisterna från rörelsen Femen demonstrerade i katolska kyrkan i Stockholm torde vara obegriplig för allmänheten i Sverige. Enligt medierna hade demonstranterna på sina nakna kroppar målat slagord som "Katolska kyrkan ut ur våra kroppar!" Aktionen skedde till stöd för motståndarna mot ett eventuellt abortförbud i Spanien. Där liksom i många andra länder, där katolska kyrkan har en dominerande ställning, är aktionen begriplig – inte för de troende katolikerna utan för dem som inte tror. De förstår, för de får hela tiden ta hänsyn till kyrkans dominans på alla områden i samhället. Jag ska förklara närmare med Polen som exempel.
I Polen har katolska kyrkan ett inflytande som är hart när obegripligt för en svensk. Det har djupa historiska orsaker. Det räcker med att gå tillbaka till åren då Polen ingick i den sovjetiska maktsfären. Då hade kyrkan en mycket stark ställning som opposition och ett stöd för den polska nationella identiteten. När Polen sedan bytte samhällssystem och blev ett fritt land som gick med i Nato och EU, hade kyrkan väldigt mycket förtroende, som gjorde att den fick skatte- och tullfrihet. Det krävs inte mycket fantasi för att inse att det ledde till att kyrkans män tull- och skattefritt importerade dyra lyxbilar som högre prelater kunde åka omkring i. Inte precis som när Jesus traskade omkring i Galliléen, utfattig som en tiggare.
I Polen ser man krucifixen nära nog överallt. Ta bara en sådan sak som att ett par ledamöter av Sejmen, den polska riksdagen, spikade upp ett krucifix över dörren till plenisalen. Det gjorde de i hemlighet, mitt i natten, och sedan kunde man ju inte gärna bryta loss det! (Det hade nog gått lättare om det varit en davidsstjärna!)
Kyrkan finns överallt. I Sverige har vi fält-, fängelse- och sjukhuspräster, men i Polen finns det också polispräster, brandkårspräster, järnvägspräster… det är bara att fortsätta att använda sin fantasi! Det vimlar av dem! Var kan det inte finnas en arbetsplatspräst!
Katolska kyrkans problem
celibatet och alla barn på bygden
I gamla tider var prästernas celibat nog inget större problem. Det lär ha funnits en fransk biskop som hade över 200 barn på bygden (och med det lär han ha hamnat i Guinness rekordbok). Man behöver inte vara länge i Polen för att få höra historier om den eller den prästen som hade ihop det med en kvinna, och de åkte minsann bort till ett hotell, där de kunde vara "civila", inkognito! Då och då läser man i polsk press om hur en kvinna kommer upp till biskopen och berättar att hon har ett barn med någon präst. Det går bra, "bara ni lovar att aldrig mer träffa barnafadern!" Hur det blir med underhållet vet jag inte, men kyrkan fixar nog det.
Sex
De flesta framgångsrika religioner har varit besatta av sex, inte minst för att de varit lydiga verktyg för härskarna, som alltid velat kontrollera befolkningens sexualitet. Katolska kyrkan, och enkannerligen den i Polen, är inget undantag. Den är besatt av sex: mot preventivmedel, sexualundervisning i skolorna och aborter. Försök få det att gå ihop den som kan. Vet inte om bristen på logik är något som nödvändigtvis följer med en religion.
I kyrkan görs stark åtskillnad mellan män och kvinnor. Då borde homosexuella vara idealiska präster. Visserligen är det en synd att ha könsumgänge med en annan man. Det står redan i Bibeln, men det blir i alla fall inga barn, och barn ska väl alstras inom äktenskapet, om man får tro kyrkan. Vill man vara elak, och det kan vara roligt ibland, så kan man påstå att det ändå måste vara en mindre synd att präst gökar med annan präst – för barn blir det ju inte. Partnern är på sätt och vis ett preventivmedel.
Kyrkan borde vara ett tillhåll för transvestiter med tanke på att alla prelater springer omkring i klänningar om inte rent av i kjol och blus – har inte riktig koll på det. Det är en paradox, att samtidigt som man kan bygga moderna kyrkor, predika på moderna språk och spela modern musik, så sker ingen reform av klädedräkten. Prästerna använder fortfarande samma lustiga klänningar och mössor som för tusentalet år sedan, får man tro.
Men sen blir det inte roligt längre, för genom sitt motstånd mot sexualundervisning i skolorna är många ungdomar helt oförberedda på livet som vuxna. De vet inte hur de ska skydda sig, och myndigheterna gör det verkligen inte heller lättare för dem. Denna kyrkans likgiltighet och arrogans mot verkligheten leder till en sexuell misär, där ungdomen får sin enda sexuella undervisning genom porrfilmer och den folklore som förekommer i alla barnkulturer.
Talade med en katolsk präst för några år sedan som menade att man måste ha förståelse för att unga män inte kan hålla på sig, så därför, hmm, var det bra med prostitution...
Med vettig sexualundervisning och tillgång till preventivmedel skulle man naturligtvis kunna undvika onödiga graviditeter och därmed aborter. Även våldtagna kvinnor kan ha svårt att få abort. Kyrkan är cynisk.
Gender
Den polska katolska kyrkans senaste väderkvarn är gender. Såvitt jag förstår går genderideologin ut på att ge varje människa rätt att bli en individ, fri från könsstereotyper. Alla har både manliga och kvinnliga drag i olika proportioner. Men den insikten är farlig. Gender är en attack på familjelivet. Jojo, att karln är en suput som misshandlar fru och barn, det är bättre än att två nyktra homosexuella föräldrar adopterar ett barn. Nu är det i och för sig möjligt att det skulle bli rätt svårt för regnbågsfamiljer i Polen med tanke den jantelag som råder i det polska samhället.
Det är ingen hejd på vad gender kan ställa till med. Upplösa familjerna, tvinga gossar att gå i klänning (det får de bara göra i kyrkan!) och i förskolorna lär man ungarna att onanera! Det har jag hört en präst påstå i TV. Man måste slå vakt om polska värden, heter det.
Fader Oko
Fader Dariusz Oko är ateisten som blev präst. I ett TV-program berättade han om hur han som ung grabb drömde om familj och barn, men i andra ring såg han att "detta inte var för honom" utan i stället utbildade han sig till präst, doktorerade i filosofi och blev senare biträdande professor. På senare tid har han gjort sig känd som kritiker av genderideologin och en de traditionella värdenas försvarare.
Han går på hög akademisk nivå till angrepp mot genderforskningen. Det är inte någon ände på hur farlig den är för det polska familjelivet. Tänker mig att idén med att en professor angriper genderforskningen och den ideologi den ger upphov till har till syfte att legitimera kyrkans kamp mot det nya .
Mitt intryck är att fader Oko och andra kyrkomän talar utifrån en övertygelse om att de har en så säker position att de inte behöver någon dialog. Jag tror det är ett misstag, men det tänker jag inte tala om för dem! Den som följer diskussionsfora på nätet finner att den yngre generationer polacker är mer skeptisk till den katolska kyrkan. Det kommer den en vacker dag att yrvaket upptäcka. Vi väntar bara på en polsk Ingmar Hedenius.
Jag har skrivit den här drapan för att i all enkelhet kasta ljus över en sida av Polen som jag tror de flesta svenskar inte känner till. Väl bekomme.
I Polen har katolska kyrkan ett inflytande som är hart när obegripligt för en svensk. Det har djupa historiska orsaker. Det räcker med att gå tillbaka till åren då Polen ingick i den sovjetiska maktsfären. Då hade kyrkan en mycket stark ställning som opposition och ett stöd för den polska nationella identiteten. När Polen sedan bytte samhällssystem och blev ett fritt land som gick med i Nato och EU, hade kyrkan väldigt mycket förtroende, som gjorde att den fick skatte- och tullfrihet. Det krävs inte mycket fantasi för att inse att det ledde till att kyrkans män tull- och skattefritt importerade dyra lyxbilar som högre prelater kunde åka omkring i. Inte precis som när Jesus traskade omkring i Galliléen, utfattig som en tiggare.
I Polen ser man krucifixen nära nog överallt. Ta bara en sådan sak som att ett par ledamöter av Sejmen, den polska riksdagen, spikade upp ett krucifix över dörren till plenisalen. Det gjorde de i hemlighet, mitt i natten, och sedan kunde man ju inte gärna bryta loss det! (Det hade nog gått lättare om det varit en davidsstjärna!)
Kyrkan finns överallt. I Sverige har vi fält-, fängelse- och sjukhuspräster, men i Polen finns det också polispräster, brandkårspräster, järnvägspräster… det är bara att fortsätta att använda sin fantasi! Det vimlar av dem! Var kan det inte finnas en arbetsplatspräst!
Katolska kyrkans problem
celibatet och alla barn på bygden
I gamla tider var prästernas celibat nog inget större problem. Det lär ha funnits en fransk biskop som hade över 200 barn på bygden (och med det lär han ha hamnat i Guinness rekordbok). Man behöver inte vara länge i Polen för att få höra historier om den eller den prästen som hade ihop det med en kvinna, och de åkte minsann bort till ett hotell, där de kunde vara "civila", inkognito! Då och då läser man i polsk press om hur en kvinna kommer upp till biskopen och berättar att hon har ett barn med någon präst. Det går bra, "bara ni lovar att aldrig mer träffa barnafadern!" Hur det blir med underhållet vet jag inte, men kyrkan fixar nog det.
Sex
De flesta framgångsrika religioner har varit besatta av sex, inte minst för att de varit lydiga verktyg för härskarna, som alltid velat kontrollera befolkningens sexualitet. Katolska kyrkan, och enkannerligen den i Polen, är inget undantag. Den är besatt av sex: mot preventivmedel, sexualundervisning i skolorna och aborter. Försök få det att gå ihop den som kan. Vet inte om bristen på logik är något som nödvändigtvis följer med en religion.
I kyrkan görs stark åtskillnad mellan män och kvinnor. Då borde homosexuella vara idealiska präster. Visserligen är det en synd att ha könsumgänge med en annan man. Det står redan i Bibeln, men det blir i alla fall inga barn, och barn ska väl alstras inom äktenskapet, om man får tro kyrkan. Vill man vara elak, och det kan vara roligt ibland, så kan man påstå att det ändå måste vara en mindre synd att präst gökar med annan präst – för barn blir det ju inte. Partnern är på sätt och vis ett preventivmedel.
Kyrkan borde vara ett tillhåll för transvestiter med tanke på att alla prelater springer omkring i klänningar om inte rent av i kjol och blus – har inte riktig koll på det. Det är en paradox, att samtidigt som man kan bygga moderna kyrkor, predika på moderna språk och spela modern musik, så sker ingen reform av klädedräkten. Prästerna använder fortfarande samma lustiga klänningar och mössor som för tusentalet år sedan, får man tro.
Men sen blir det inte roligt längre, för genom sitt motstånd mot sexualundervisning i skolorna är många ungdomar helt oförberedda på livet som vuxna. De vet inte hur de ska skydda sig, och myndigheterna gör det verkligen inte heller lättare för dem. Denna kyrkans likgiltighet och arrogans mot verkligheten leder till en sexuell misär, där ungdomen får sin enda sexuella undervisning genom porrfilmer och den folklore som förekommer i alla barnkulturer.
Talade med en katolsk präst för några år sedan som menade att man måste ha förståelse för att unga män inte kan hålla på sig, så därför, hmm, var det bra med prostitution...
Med vettig sexualundervisning och tillgång till preventivmedel skulle man naturligtvis kunna undvika onödiga graviditeter och därmed aborter. Även våldtagna kvinnor kan ha svårt att få abort. Kyrkan är cynisk.
Gender
Den polska katolska kyrkans senaste väderkvarn är gender. Såvitt jag förstår går genderideologin ut på att ge varje människa rätt att bli en individ, fri från könsstereotyper. Alla har både manliga och kvinnliga drag i olika proportioner. Men den insikten är farlig. Gender är en attack på familjelivet. Jojo, att karln är en suput som misshandlar fru och barn, det är bättre än att två nyktra homosexuella föräldrar adopterar ett barn. Nu är det i och för sig möjligt att det skulle bli rätt svårt för regnbågsfamiljer i Polen med tanke den jantelag som råder i det polska samhället.
Det är ingen hejd på vad gender kan ställa till med. Upplösa familjerna, tvinga gossar att gå i klänning (det får de bara göra i kyrkan!) och i förskolorna lär man ungarna att onanera! Det har jag hört en präst påstå i TV. Man måste slå vakt om polska värden, heter det.
Fader Oko
Fader Dariusz Oko är ateisten som blev präst. I ett TV-program berättade han om hur han som ung grabb drömde om familj och barn, men i andra ring såg han att "detta inte var för honom" utan i stället utbildade han sig till präst, doktorerade i filosofi och blev senare biträdande professor. På senare tid har han gjort sig känd som kritiker av genderideologin och en de traditionella värdenas försvarare.
Han går på hög akademisk nivå till angrepp mot genderforskningen. Det är inte någon ände på hur farlig den är för det polska familjelivet. Tänker mig att idén med att en professor angriper genderforskningen och den ideologi den ger upphov till har till syfte att legitimera kyrkans kamp mot det nya .
Mitt intryck är att fader Oko och andra kyrkomän talar utifrån en övertygelse om att de har en så säker position att de inte behöver någon dialog. Jag tror det är ett misstag, men det tänker jag inte tala om för dem! Den som följer diskussionsfora på nätet finner att den yngre generationer polacker är mer skeptisk till den katolska kyrkan. Det kommer den en vacker dag att yrvaket upptäcka. Vi väntar bara på en polsk Ingmar Hedenius.
Jag har skrivit den här drapan för att i all enkelhet kasta ljus över en sida av Polen som jag tror de flesta svenskar inte känner till. Väl bekomme.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)